Sjukdom
Det svåraste med att vara sjuk är att inte veta hur det kommer att bli. Kommer jag bli bättre eller går det bara utför. Ingen kan ju säkert veta. Prognosen är helt klart osäker. Troligtvis blir jag aldrig frisk igen. Men sen vet man ju inte heller
om det uppfinns någon extremt bra medicin som kan hjälpa mig.
Jag var mitt i det som var min dröm. Jag hade kämpat så, byggt upp mina två företag och det började gå bra. Organisationen Nya Vingar hade också fått fart. Livet snurrade på i ett högt tempo. Jag jobbade mer än jag orkade så när jag började
bli riktigt trött så tyckte jag inte det var så konstigt. Jag sökte först inte läkare då jag var helt övertygad om att jobbet var orsaken. När jag blev sämre och hela kroppen reagerade så sökte jag och sedan gick det snabbt. Jag blev inlagd 16 dagar
i Lund. Extrem provtagning och cellgifter. Min kropp förvandlades av extrema mängder kortison som också sattes in. Jag gick upp i vikt, tappade hår, med peruk, dåligt immunförsvar, isolering, hamnade i rullstol och såg hela livet vältas omkull
mitt framför ögonen. Jag fick ge upp mina företag, min dans och det sociala livet försvann sakta.
Vi kämpade utan att veta hur allvarligt det var. Vi var extremt ensamma och rädda många gånger. Vi gick igenom perioder jag inte önskar någon, där extrem medicinering orsakade kaos i kroppen. Hela den här resan har vi haft varandra. ❤️
Jag är så oerhört tacksam för att jag inte behövt gå igenom detta helvete ensam.


