Idag har vi röjt ut hela vårt kök, snart är det dags att börja bygga! Herregud med saker vi hade i vårt kök. Det var verkligen dags med ett röj! Så nu är alla förpackningar som gått ut för längesedan slängda och köket är nästan helt tomt på saker. 

Efter att ha burit och städat gör sig sjukdomen påmind. Kroppen värker illa. Det bränner i varje led och muskelfäste. Jag är på väg att få feber och ofta blir det så när jag ansträngt mig lite för mycket. 

Ikväll tänkte jag tillbaka på all tid vi tillbringat på sjukhuset. Så hemskt jag tyckt det varit och då fick vi ändå vara där båda två fram till att Coronan kom. Nu är det bara tillåtet att jag kommer själv. Jag förstår det på ett sätt men tänk alla de som behöver sina anhöriga för att orka och för att känna sig trygga. Jag inser att jag vant mig, jag är inte lika rädd längre. Förr var jag rädd för alla undersökningar och behandlingar nu går jag bara dit och gör det. Jag blev rädd sist dock när jag fick cellgifter för då fick jag plötsligt inte luft. Det är en otäck biverkning som kan ske och det gjorde mig faktiskt rädd. Att inte få luft och vara ensam på sjukhuset var en jobbig kombination. 

Först i december ska jag få nya cellgifter så just nu tar jag en paus från illamående viket är väldigt skönt. 

Tack för att du läser, kom tillbaka snart för nu händer det snart grejor i köksrenoveringen 😊

Kram på er!