Jag längtar till i morgon och dagen efter det. Jag orkar inte må dåligt. Så är det alltid efter behandlingen. Jag tror jag klarat mig, tror att den här gången känns det inte så farligt, lite illamående men ändå inte så farligt men så kommer dagen som idag. Jag får inte behålla någonting, det känns som jag blivit förgiftad och jag orkar inte röra kroppen då det känns som den väger bly. Jag vet att det går över! Just nu vill jag bara att det ska bli en ny dag.