Jag hatar Coronan!

Igår fick vi samtalet vi hoppades slippa få. Sjukdomen är aggressiv igen. Jag behövde nya cellgifter. Nästan 6 månader har jag klarat mig utan. Jag har känt mig pigg och sluppit må illa men nu är det alltså dags igen. 

Min älskade man höll mig i handen i bilen på väg till Lund idag för en ny cellgiftsbehandling. 

-Du fixar detta, jag är med dig! 

Tryggheten i att ha honom med gjorde mig ändå stark där i bilen. 

Pga Coronan så blev han inte ens insläppt på sjukhuset. 9 timmar låg jag ensam på sjukhuset. När droppet påverkade mig så starkt att jag fick svårt att andas och behövde medicin för att vidga luftvägarna så kände jag mig verkligen liten och ynklig.

Lider med ALLA patienter som ligger ensamma på sjukhuset och som inte får ta emot besök. För mig är det ju bara en dag, dock en påminnelse om vad trygghet betyder när man är sjuk!

Kram till er alla och en extra kram till er som ligger på sjukhus ensamma utan anhöriga! ❤️