För mig är det så oerhört svårt att acceptera att min kropp mår dåligt. Att min vilja inte styr över vad familjen vill göra utan att dagarna styrs av smärta och ork.  Idag var vi bjudna på en 30 års fest som jag såg fram emot men kroppen  klarar det inte. Benen bär inte och kroppen i övrigt känns sjuk.  Jag har varit på tre läkarbesök bara denna vecka och har tre besök även nästa vecka. Inom mig vill jag bara gråta. Jag är mitt i livet, jag har byggt upp två företag och en organisation. Jag har haft mina hundår inom företaget och nu växlade jag upp och hoppades kunna njuta lite av det jag skapat och då kom sjukdomen som ett brev på posten. Jag som alltid haft energi och strävat åt att bära mina företag i ur och skur orkade plötsligt inte. Först kom tröttheten sedan började kroppen sakta brytas ned. Jag försöker verkligen varje dag att acceptera och hitta nya saker i livet att bygga glädje kring men jag måste säga att det ibland är svårt när allt gör ont och orken är som bortblåst.  Vänner går tillbaka till jobbet efter semestern och plötsligt blir det tomt. Jobbmöte och planering står inte på mitt schema längre. Ensamheten och rädslan för att livet ska vara så här nu påverkar mig på djupet varje dag. Dansen har varit min stora glädje och passion i livet och  det som alltid hur trött och ledsen jag än varit gjort mig strålande glad. Nu orkar kroppen oftast inte dansa.